Av Anna Toresdotter om professor Lars-Olov Bygrens forskning

Forskare med två världsgenombrott

Ung forskare med en viktig fråga

På 70-talet befann sig en ung svensk socialmedicinsk forskare, Lars Olov Bygren, i Guinea Bissau på uppdrag för att undersöka behoven av sjukvård. Det var särskilt de små barnens vårdbehov som var i fokus och han beskriver hur smärtsamt det kändes att se så många svältande och enbart ha uppgiften att registrera – utan några resurser att hjälpa. Men han fastnade för något som kom att prägla hans fortsatta gärning som forskare och som skulle leda till en unik, internationellt uppmärksammad studie i ett hittills obanat forskarområde. Han lade märke till att barn till mödrar som kunde läsa oftare överlevde. Sambandet var redan känt inom FN och WHO, men vad berodde det på? Analfabeter var via bildbeskrivningar väl instruerade i hur barnen skulle tas om hand, så det handlade inte om okunskap gällande skötseln av de små. Det var någon annan faktor. Kunde i så fall denna faktor ha en “dos-effekt”? Det vill säga, ju mera stimulans av läsning, desto ökad effekt?

En världsunik studie inleds

Det här ledde honom att undersöka om det fanns något samband mellan kvantiteten av kulturell stimulans och hälsa och så småningom inledde han en stor statistisk, longitudinell studie där 12 000 svenskars kulturdeltagande studerades i förhållande till hälsa och livslängd. Det statistiska materialet fanns i ULF hos Statistiska Centralbyrån, en tidigare stor insamling av data.

Deltagarna följdes upp efter nio, fjorton och till sist efter 36 år, och med stor tydlighet kunde man slå fast att de som höll i sitt kulturdeltagande inte bara fick en bättre hälsa, för dem halverades dessutom risken för dödlighet. Den så kallade “dos-responsen” var tydlig: Ju mera kulturdeltagande – däribland läsning – desto bättre hälsa och desto lägre risk för dödlighet, vilket tyder på kausalt samband.

Kulturfaktorn kvarstod även sedan man räknat bort faktorer som ålder, kronisk sjukdom, att kvinnor lever längre än män, att människor med högre utbildning lever längre, att rökare lever kortare, att de som håller sig fysiskt aktiva lever längre eller att människor med stora sociala nätverk gör det och att de med höga inkomster lever längre. Även sedan man räknat bort dessa faktorer kvarstod effekten av kulturdeltagande.

Banade väg för ett nytt forskningsfält

Studien banade väg för ett nytt forskningsfält och statistiska befolkningsstudier av sambanden mellan kultur och hälsa har senare upprepats på liknande sätt i flera länder; bland annat i Canada och i Norge. i Norge gjordes den så kallade HUNT-studien på det största befolkningsurval som hittills gjorts i världen. Ingen undersökning i världen har däremot sträckt sig över ett så stort tidsspann som den svenska, på 36 år. Den kommer så nära kausalitet man kan komma med observation. Tillsammans visar de otvivelaktiga samband mellan kulturstimulans, hälsa och överlevnadsgrad.

Bygrens och medarbetares studie publicerades vid den 9-åriga uppföljningen i Brittish Medical Journals stora julnummer 1996*) och citeras fortfarande. Likaså gjordes en 14-årig uppföljning. En intressant fynd I denna studie var att att vara åskådare vid idrottsevenmang hade inte någon påverkan på livlängd elelr hälsa så som kulturdeltagande hade.

En hälsofördel jämförbar med dem som hållit i sitt sportande

Statistiskt sett får en person som aldrig sysslat med kultur men sätter i gång, en hälsofördel jämförbar med en rökare som slutar röka. Den 36-åriga uppföljningen av den svenska studien visar också att kulturdeltagande inte bara minskar sjukdom och risken för dödlighet utan att de som hållit i sitt kulturdeltagande dessutom har en hälsofördel jämförbar med dem som hållit i sitt sportande.

Kultur på jobbet gav bättre blodvärden

Men kan inte detta bero på att de som är friska och alerta är de som tar del av museer, går på teater, sjunger i kör eller lånar böcker? Vad är hönan och ägget? Bara experiment kan besvara den frågan. Bygren och medarbetare genomförde även en så kallad randomiserad kontrollerad fallstudie där en del av de anställda fick kulturstimulans på jobbet medan en kontrollgrupp inte fick det. (De fick det senare). De som fick extra kultur på jobbtid – eller fritid – uppvisade efter endast åtta tillfällen högre andel av ett immunförsvarsstärkande ämne i blodet, lägre kortisolnivåer, bättre ork och lägre påverkan av kroppsliga problem. Studien publicerades internationellt och fick stor uppmärksamhet.(SKTF Kultur 2004)

Psychosom Med 2009;71:469-73.

SKTF Kultur, 2004. Kultur för ett friskare liv. SKTF, med Lars‑Olov Bygren, Umeå universitet.

Mödrar som kunde läsa

Bygren ville samtidigt gå vidare med frågan om just läsningens effekter och när han så småningom blev professor i Umeå och vetenskaplig rådgivare vid Statistiska Centralbyrån kunde han förverkliga den drömmen.

I en forskningsstudie gick man igenom gamla husförhörslängder i Norrbotten och kunde sålla ut vilka kvinnor som på 1800-talet varit duktiga på att läsa. På 1800-talet kom nämligen prästen hem till byarna och förhörde byborna i bibelkunskap vilket noga antecknades. Det visade sig i statistiken att sönerna till de kvinnor som kunnat läsa överlevde längre.

Läskunniga mödrar skyddar det svagare könet bättre

I Indien och Egypten var det de läskunniga mödrarnas flickor som överlevde bättre. I de länderna är flickorna det mest utsatta könet. Hos oss är männen i stort sett hela livet något hälsomässigt svagare än kvinnor. Mödrar som kunde läsa hade alltså en ökad förmåga att skydda det svagare könet.

Först med att upptäcka förvärvad ärftlighet på männsika

De studierna resulterade så småningom i ett andra genombrott då Bygren och medarbetare blev först i världen att upptäcka förvärvad ärftlighet på människa.

I statistiken från1800-talet upptäckte han att de som gått igenom svält innan fertil ålder, synbarligen fått pålagringar på arvsmassan som ärvts vidare till deras barn och barnbarn och som kom att leva längre och friskare. Medan barn som levt med mycket goda skördar vid samma åldrar tvärtom gjort att deras barn och barnbarn fått ökad mortalitet. Nu pågår ett mikrobiologiskt försök att beskriva mekanismerna på människa.

I försök med möss har man tydligt sett hur en berikad miljö gett upphov till fler nevroner i hjärnan hos mössen och fler kopplingar mellan dessa nevroner, än hos möss som fått leva i en tråkig laboratoriemiljö. En del av denna fördel ärvds sedan vidare till avkomman. Med ledning av detta menar Bygren, kan en liten del av de fördelar vi i unga år får av en kulturellt stimulerande miljö, ärvas vidare till kommande generationer.

Kulturdeltagande jämnar ut hälsoskillnader mellan samhällsklasser

När jag ber professor Bygren sammanfatta sin forskning säger han att kulturens positiva inverkan på både hälsa och livslängd är en vetenskapligt belagd resurs som samhället hittills bara delvis har tagit tillvara. Den kan användas både för prevention och terapi vid sjukdom och bidra till uppskjutet lidande och död.

Men den kan även hjälpa till att jämna ut hälsoskillnader mellan samhällsklasser. Det som mest skiljer samhällsskikten åt är just kulturdeltagandet och med tanke på hur berikande effekterna av kulturdeltagandet är, kan detta vara en av de starkaste faktorerna som ligger bakom hälsoskillnaderna.

Förutom allt detta är dessutom kulturen något som både kan skapa sammahållning och ge identitet och därför vara viktigt för samhällets motståndskraft i händelse av kris.

Lars Olov Bygren, professor emeritus i socialmedicin vid Umeå universitet och knuten till Institutionen för medicin, Karolinska Institutet i Huddinge.

Källor:

Bygren, L. O., Weissglas, G., Wikström, B. M., Benson, K. N., Rosenqvist, R., & Sjönell, G. (2009). Cultural participation and health: A randomized controlled trial among medical care staff. Psychosomatic Medicine, 71(5), 469–473. doi.orgSKTF Kultur. (2004). Kultur för ett friskare liv (med Lars-Olov Bygren). SKTF.

Fancourt, D., & Steptoe, A. (2019). Association between attending cultural events and all-cause mortality: A longitudinal study with three measurements (1982–2017). BMJ Open, 9(6), e029455. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/31239246/PMC (Open Access fulltext)

Fancourt, D., & Steptoe, A. (2019). Association between attending cultural events and all-cause mortality: A longitudinal study with three measurements (1982–2017). BMJ Open, 9(6), e029455. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6585895/BMJ Open – fulltext/PDF

Kaati, G., Bygren, L. O., Pembrey, M., & Sjöström, M. (2007). Transgenerational response to nutrition, early life circumstances and longevity. European Journal of Human Genetics, 15(7), 784–790. https://doi.org/10.1038/sj.ejhg.5201832