Professor emeritus Töres Theorell
Töres Theorells banbrytande forskning om hur stress, arbetsmiljö och sociala faktorer påverkar hälsan har haft stort inflytande inom arbetsmedicin och folkhälsa världen över. Han har även forskat mycket kring kulturdeltagandets inverkan.
Här berättar han själv om det senare:
Bakgrund och medicinsk karriär
Efter att ha vuxit upp i en läkarfamilj med vetenskapliga ambitioner var det naturligt för mig att söka mig till en läkarkarriär. Under de första elva åren efter legitimationen var jag verksam i klinisk kardiologi och invärtesmedicin. Jag var intresserad av psykosomatisk medicin och fick mycket stöd för det av mina chefer. Ett naturligt steg för mig blev att gå över till socialmedicin. Antalet forskningsprojekt växte och från 1980 var jag professor med huvuduppdrag att forska och handleda doktorander. Arbetsmiljöforskning stod i centrum, men redan på 1980-talet började vi göra forskningsstudier på effekten av kulturinterventioner på hälsan. Stressforskningen var en omfattande verksamhet som innebar att jag under dessa år till slut hade handlett 47 doktorander och nu har 490 registrerade titlar (vetenskapliga publikationer som jag medverkat i och som är tillgängliga i PubMed/Medline) och i slutet av 2025 över 50 000 vetenskapliga citeringar samt ett antal böcker.
Stressforskningens nya perspektiv
I stressforskningen har man länge ensidigt betonat energimobilisering och fokuserat mycket av forskningen på de klassiska stresshormonerna adrenalin och kortisol. Men effekterna av långvarig energimobilisering handlar minst lika mycket om återhämtning och reparation i kroppen. Det är balansen mellan de hormoner som styr energimobilisering och de som styr reparation som avgör hur farlig stressen blir. Här kommer kulturen in!
Kulturens betydelse för hormonbalansen
Vi har gjort studier som pekar på att till exempel körsång kan stimulera hormoner som styr återhämtning. Till denna grupp hör till exempel könshormonerna och deras förstadier, såsom hormonet DHEAS. Detta hormon utsöndras tillsammans med kortisol och har, med starkt förenklad formulering, till uppgift att snabbt lindra skadeeffekter av kortisol. Långvarig stress leder till att balansen mellan kortisol och DHEAS försämras, särskilt när man blir akut stressad.
Tre exempel på hormonstudier
1. Chefsutbildning med kulturinslag
I en slumpvalsstudie jämfördes effekten för de anställda av två olika nio månader långa chefsutbildningar, en som baserades på teaterföreställningar med etiska diskussioner av relevans för chefer och en annan mer konventionell psykosocial ledarskapsutbildning med föreläsningar. 18 månader efter start var det statistiskt säkerställda gruppskillnader. De anställda i gruppen med chefer som gick kulturkursen hade enligt standardiserade formulär haft bättre hälsoutveckling och blodhalten av DHEAS hade också utvecklats bättre i den gruppen.
2. Körsång för patienter med IBS
I en slumpvalsstudie av patienter med IBS (irritable bowel syndrome) som inte sjungit i kör men var intresserade av att börja med det fick hälften sjunga i kör en gång i veckan under ett år. I den andra gruppen fick man istället under samma tid föreläsningar med diskussioner om förhållningssätt till denna delvis psykosomatiska sjukdom. När man följde grupperna över tid kunde man se att halten av uppbyggande hormon ökade kraftigt under första halvåret i körgruppen men inte i den andra gruppen.
Men mot slutet av året försvann hormonskillnaderna mellan grupperna. Däremot hade fortfarande körgruppen jämfört med samtalsgruppen bättre värden på blodhalten av det stressrelaterade ämnet fibrinogen, och det fanns tendens till att magsmärtor minskade mera i körgruppen under året liksom blodhalten av ett hormon som reglerar tarmrörelser, motilin.
3. Musiklyssning vid demensvård i hemmet
I ett ”kontrollerat” försök (man följde både interventionsgrupp och kontrollgrupp utan intervention) med hemvårdade patienter med måttlig demens lät man i försöksgruppen både patient och hemvårdare (oftast maka/make) tillsammans göra det till en daglig rutin att lyssna på musik som de valt själva från en meny.
Bland annat följdes kortisolhalten i saliv på morgonen varje dag i två månader. Resultaten visade att de anhöriga i musiklyssningsgruppen fick sänkt morgonkortisol. Men effekterna på patienterna själva var inte säkerställda, även om vissa av dem också hade tydlig kortisolminskning. Vi tyckte att resultaten är mycket viktiga eftersom interventionen visade sig lindra de svåra problemen för denna anhöriggrupp.
Övriga forskningsområden
Forskningen har också handlat om en rad andra biologiska samband, till exempel pulsvariationer när man sjunger, ökning av andningsfrekvens när man lyssnar på uppvarvande musik och biologiska långtidskonsekvenser för övriga orkestermedlemmar när en musiker får svimningar under konsert. Det har också gjorts studier av hur kulturdeltagande har samband med känslomässig bearbetningsförmåga.
Oxytocin och musikupplevelser
Även hormonet oxytocin har studerats i vår grupp. Bland annat har vi sett att personer som under musiklyssning har höga blodhalter av oxytocin reagerar kraftigare både psykologiskt och fysiologiskt när de lyssnar på emotionellt laddad musik. Oxytocinets roll diskuteras dock mycket mer utförligt av Kerstin Uvnäs-Moberg i föreningens vetenskapliga underlag.
